Bankmänniskor i svea rike

Svenskar är bra mycket mindre tillmötesgående än engelsmän tack vare besserwisser-fasoner. Det kan bara konstateras. Ringde nyss telefonbanken för att beställa ett Visa2-kort för att slippa uttagsavgifterna. Dyrt jäkla samtal som varade i 15:43 minuter. De första 11:08 minuterna blev jag dumförklarad för att det är så oerhört onödigt för mig att skaffa ett sånt kort nu, när jag ändå har mitt visa-kort gratis. Sedan fattade hon att hon faktiskt inte visste vad hon pratade om.
Score till mig.

Anledningen till att jag inte skaffat visa2 tidigare är pga ytterligare korkade bankmänniskor. Bankmänniskor som menande förklarar att lilla du, i England kostar det inte att ta ut pengar. De tillhör ju EU! (även fast jag påpekar om och om och om igen att det kostar både att ta ut pengar och att betala med kort, japp 1.5% bara så ni vet!).
När jag kom på att jag kunde använda mig av min systers position för att bli behandlad som en normal vuxen människa så ändrades bankpersonens ton gentemot mig totalt. Hon blev snäll. Jag blev respekterad. Något visa2 kort fick jag inte. Testa du OM det verkligen kostar och ring sedan telefonbanken om du fortfarande behöver kortet.

Problemet där var ju att det inte går att ringa från mitt svenska telefonnummer. Inte heller från mitt engelska. Hade inte heller internet första tiden. Men nu, skype, ja tackar ja. Har ju säkerligen spenderat ca 300 kr redan dock på uttag och köp. Möjligtvis mer. Refund från banken please?

I Sverige kan man i alla fall öppet visa sitt temperament och humörpåverkningar. Tack gode gud för det. Saknar temperamentet här. Allt ska vara så glatt. Jag är inte sån hela tiden. grrr..

jaa! bjuden på halloween-fest nästa lördag i London hos Eirini med massa Surrey-vänner. Ska bli toppen!
Förstår äntligen förra veckans föreläsning och innebörden av futile cycling och kopplingen till adaptiva thermogenesen gällande glyceroneogenesen och triglycerid/fettsyracykeln! ja! nu ska jag bara få ihop det med glukoneogenesen..

Breaking MY rules!

I always say that you should never regret anything, because something good always comes out of it.

No matter how embarrassing, frustrating or bad the situation is - don't regret it.

All in all, I don't regret spending a fortune on the Ballet Academy even though I ended up with ruined knees for life and felt so bad mentally due to sleep deprivation and just working my ass off (dancing, cheerleading and part-time job). Because, the fact is, I did get to experience my dream, I'm proud of my acceptance to the Ballet Academy and I could finally drop my dream as my body (damaged knees,temporarily hurt back, shin splints/periostitis) wasn't suited for the task. I know that now, and if I hadn't tried it I would probably end up longing for my unfulfilled dream all my life.

So, no regrets.

I don't regret starting Nutrition and Food Science, which will give me a degree in Chemistry, even though I hate chemistry and do really want to work with human rights, politics or economics. I have applied for new courses each term but too indecisive and too determined to go through with my course to switch. I find the course really interesting and I know I will fulfill the goals of my life anyway, although I have student loans for probably the rest of my life from a course that isn't really a dream come true..

But, no regrets, I know what I want to do, and that's more than most people can say.

I don't regret taking on a 4th extra job beside my course at uni, even though it was the worst thing I could do and I knew it before hand. Being burnt-out is nothing I recommend and nothing that should affect 22-year olds. But I learnt from it, and I changed my way of living and my view of life. That, and being practically bedfast from hurting my knees are some of the absolute worst moments of my life, I thought that was the end. But, no regrets. They are valuable experiences and I have matured and grown as a person in ways I never could have imagined.

So, no regrets.

But, here it comes.. I know one thing I do regret. I'm breaking my own rules of No Regrets. I do regret hurting friends throughout my life. I have specific moments of my life that I'm not proud of and of which I easily ignore, just because the guilt and shame are too great to actually handle. But I do remember the times. That's something I'll live with, and I'm so sorry. The words seem so small and worthless but I mean it from the bottom of the heart. I don't know how to make it up to those I've hurt, and that's just nagging my brains out.

So, again, I'm so sorry.

Hospital

Yup, just got back from a morning at the hospital.
I haven't been sleeping all that well this week, just too wound up from dancing, cheerleading and feeling a bit behind in classes at school..
This morning I was having a snooze but needed a quick visit to the loo. On my way back the wonderful fragrance of freshly brewed coffee hit my nostrils and I went to have a chat with Sarah (yes, about yesterday's inlay). I wasn't really awake and started to feel really light-headed. The last thing I said was apparently "I'm sooo tired", then I passed out.
I didn't just pass out, I managed to hit my forehead on the kettle on my way down and then falling with my full body weight and hitting my chin as well on the stove. According to Sarah, I was out for about 30 seconds but wasn't really conscious until a few minutes later. My forehead didn't hurt, neither did my chin at the moment, but my throat, oh my god my throat!!
It's like having quinsy (halsböld) all over again!
Tobi drove me and Sarah to the hospital as my fall was pretty bad. Three hours later, it turns out that I'm fine. A bit shocked perhaps and still a bit dizzy, but my throat, oh my god, my throat hurts!! It's swollen! I can barely swallow. I've received pain-killers.. but they don't really help at all.
Really don't get what happened there, the doctor said it's just the soft tissue that's swollen. Please go away, please go away!! It hurts whatever I do, even when I walk.
"Synden straffar sig själv", so true after yesterday's inlay. Well, there won't be any partying for me at all this week. I'd better be cautious with this throat..

Torsdagens positiva

Träningen gick inte så bra heller idag. Får aldrig chans att träna på att vara toppen i bygget, och det är nåt jag bör träna på i och med att jag ska vara både sidobas och topp.

Så idag fick jag testa ett nytt stunt (utan att ha gjort grunderna), vilket inte gick så bra.. gjorde bort mig mitt framför tränaren. Sidobasandet gick inte heller bra, för varken mig eller min sidobas-partner.. men det var helt och hållet toppens fel, men det är ju inget tränaren vet.

Nå väl, lyckades i alla fall lite bättre med rondater idag och gå från handstående ner i brygga - det var ju inte så läskigt som jag trodde! (sträcker ut magmusklerna störtskönt).

Blev helt och hållet jätteöverförälskad i en handväska idag, bags by marc b. Inte läder tyvärr men en sån unik, vacker, originell kreation att jag måste unna mig den när jag betalar ut mitt nästa csn-lån, aah.

(Jag förväntar mig inte att någon, utom möjligtvis Mary, ska förstå min kärlek till skor och väskor,glädjs bara åt min kärlekt till det materiella)

Köpte också en röd handväska/skolväska från Accessorize som jag spanat på rätt länge. Min röda Friis&Co-väska är kvar i Sverige och bara ett minne blott av sitt forna vackra omslag (helt trasig med andra ord). Rött är jag så min nya är jag nu kär i. Inte läder det heller dessvärre, så vi får väl se hur länge den håller. Men den gör mig glad för stunden. Carpe diem.

Hann även med fika med Eirini, Alastair och Kate idag vilket gjorde mig glad :) torsdagsfika är nu inbokat kl. 14 och samma sak gäller fredagar kl. 10. I like it a lot. På bättre humör redan.. aaah :)

Faking it

British people aren't as sincere as you'd think. British people tend to talk behind other peoples back more often (A LOT MORE) than Swedes.

Lite bitter för tillfället, men ingen större fara.
Har verkligen märkt av det att britter talar så himla ofta illa om andra!! Väldigt öppet, helt utan att skam i kroppen!! Så himla elakt. Skitsnack bakom ryggen på andra sker oftast, tycker jag, när man inte känner personen. Tycker det är helt fel att döma någon för beteende, utseende utan att känna personen. Känner man personen ska man hålla åsikterna för sig och inte påverka någon annans omdöme om den personen.

En fredagskväll

I fredags blev det en riktig pubrunda, vilket inte riktigt var meningen.

Jag, Chris och Sarah planerade en utekväll. Trötta även i fredags så laddade jag och Sarah upp med flera koppar värmande kaffe (svinkallt inomhus ju!) istället för etanol-innehållande drycker. Speedad blir man ändå så vi hade skitkul.

(Britter känns snäppet stelare än svenskar vilket återspeglas rätt bra på detta kort..)

Guildford verkade inte ha lika kul som vi för vi hittade inte riktigt nåt ställe som det var drag på. Dansa ville vi alla tre och tydligen är Spoons ett för töntigt ställe att dansa på (dit går man endast för billiga drinkar), på Fahrenheit var det sjukt mysigt, men inget dansgolv. Ett gott skratt fick vi oss där dock där en på tok för berusad kille osmidigt försökte ragga på mig. Vi betalade slutligen för att gå in på Harpers. Det var vi och ca 7 till. Kul.. inte.

Flares på andra sidan gatan från Harpers, en nattklubb som bara spelar 70-talsmusik blev vårt sista alternativ med hänsyn till ekonomin. I och med att vi stod och velade där skiiitlänge kom en kvinna som jobbar där fram och försökte fresta oss med billiga drinkar. Det räckte inte för att övertyga oss om att gå in.

Hon frågade oss sedan, väääääldigt menande, ni jobbar väl för polisen?

Vi var snabba på att svara ja och detta gav oss gratis inträde. Nice!

Bra drag, men 70-talsmusik är väl sisådär. Dumma som vi är så gjorde vi toast och dricker te (så typiskt brittiskt, eller hur?!) när vi kommer hem och kollar på Vänner till halvfyra-tiden.

Kvällens mest udda:

Sarah och Chris viker sig dubbla när jag frågar om Debenhams, som tydligen inte alls uttalas som vi gör i Sverige, utan snarare Deben-ms.

En 15-årig överförfriskad flicka står utanför Burger King och skriker åt en vakt (vakt utanför Burger King!!) som är ca 2,5 lång och bred. Hon får tydligen inte komma in (fortfarande, det är Burger King).

Vakten utanför Flares hade en frigolitring runt pekfingret med en diameter på 15 cm. Why?!

Att komma in på en nattklubb genom att säga att man jobbar för polisen..

Engelsman på hal is

Jag börjar helgen i omvänd ordning, alltså det som hände senast. S var i den brittiska hufvudstaden igår och t var hemma och jobbade så jag och c var lämnade åt vårt öde.
Efter en, inte helt lyckad, utekväll i fredags var vi skittaggade på en utekväll! Problemet var bara att vi båda satt och gäspade.

C kläckte ur sig en idé som jag egentligen tror han ångrade samtidigt som han öppnade munnen. Men i och med min entusiastiska blick så blev det så. Skridskoåkning alltså. Inte bara vanlig skridskoåkning utan det var skridsko-disco. Det var vi två och ett helt gäng tonåringar och småbarn. Tur det för jag tror att det var ett av de pinsammaste ögonblicken i cs liv. Engelska barn är tydligen inte lyckligt lottade (eller så är de skonade ifrån) när det gäller skridskoåkning på idrottslektionerna i skolan. Han hade testat skridskor två gånger under hela sitt liv.

Jag laddar upp inför discot. Så kul man kan ha det med lite bra musik..

Ni ser väl hur nervös han är? Stackarn..

Inte för att jag är nåt ess (snarare CNaS-ig.. (förlåt för det dåliga kalmarskämtet)) på isen, men kul var det!

Det var väl inte riktigt så att man fick upp nåt flås men herregud vad det känns i magen, har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv på så kort tid.

Tanken var sen att bege sig ut till nån nattklubb men så fort vi klev in genom dörren så börjad vi återigen gäspa. Det blev skräckfilm till kl. 2. Nödvändigt liksom..

Guds gåva till kvinnor

Minipiller, det är så det är. Om det finns någon substans/uppfinning som jag tycker allra bäst om så är det nog minipillret.

Jag är väl medveten om att jag kan ha rejäla humörsvängningar (jag överdriver ej, I can be the devil) och frusta åt allt och alla i min närhet. Detta löser minipillret. Inga humörsvängningar, ingen mens-relaterad huvidvärk och inget magont. I lööööv it. Ingen PMS överhuvudtaget. Inget M heller för den delen. Did I tell you I love it?

Jag måste bara deklarera detta.

Minipillret alltså, guds gåva till kvinnorna. (och till männen med för den delen med PMS i åtanke).

Lovely!

Fooled

My favourite (did you see, did you see my British and not American English?!?!) picture at the moment. As usual, one of the images on my way to campus. Something about it just speaks to me. I love it.

I might have made an accident. I went for an advice session yesterday regarding my choice of spanish modules, for the Global Grant Award. I was convinced I should be signing up for stage 2. The advisor disagreed. Since I have done soooo many (useless) years of Spanish she insisted on me participating in stage 4.

-No, I really don't think so, It was five years ago since I quit. I really don't remember anything.

- Oh, allright, you could do stage 3, there it will be more based on problem solving rather than discussing news and other topics. But you should really be signing up for stage 4, she said meaningfully, peering over the rim of her eyeglasses.

-Oh, no, really I can't remember a thing. I can say 'hola'. But that's about it. I'm sure you must need to know more in stage 3 Spanish?

- But at least you know how to introduce yourself, don't you?!

-Um.. no, not really. I seriously don't remember a thing.

-Okay, well, stage 3 it is.

I'm thinking WHAT?!? And then I signed up for Spanish stage 3.

My new bedtime reading is the nice fat book of 501 Spanish verbs along with another nice beginners Spanish text book. Phew, it's going to be a difficult module..

I'll probably sign up for contemporary dancing instead of capoeira, and tomorrow I'll go see what the Actual Size Contemporary Dance Company might have to offer. Tomorrow I'm meeting the nutrition/food science/dietetics freshers again, yey! I've missed them :(

Good night, sleep tight sweeties!