Hultsfred i bilder

I folkvimlet framför Hawaii- och Pampasscenen på Hultsfred i fredags fick jag en liten uppenbarelse. Jag kunde beskriva mig själv med tre ord jag tidigare aldrig brukar använda.

Tre ord så annorlunda från de sedesvanliga. Jag upptäckte en ny sida hos mig själv. En sida som jag verkligen gillar. Att bara kunna glädjas med och för andra människor oavsett omständigheter gör en lycklig. Att omges av människor glada av alkoholberusning som alla samlas kring sina favoritartister och på så sätt skapar en gemenskap, det är speciellt. Det är t o m rätt otroligt. Underbar vecka. Så mycket intryck, så mycket lera och så många personligheter och så mycket förstklassig musik.

För förstklassiga bilder så kolla in Nisses blogg, en bild säger men än 1000 ord. Han är grym med kameran!

Underbart. Mer festivaler för min del. Jag älskar't, jag är en festivalmänniska! (Kan jag hinna med PIP tro?)

(efter Indien kan jag nog klara alla typer av påfrestningar förutom möjligtvis barnafödande)

Världsrekordsförsök i "ligga sked"
Vilka var de egentligen? Någon grupp som dansade runt och sjöng hela festivalen under dagarna. Kärleks-kören?

Camping

Lilla tåget som åkte mellan festivalområdet och tågstation i Hultsfred. Gummistövel-människor.

Personlighet

En söndagskväll när väskan fortfarande står ouppackad i hallen, morgondagens lunch inte är iordninggjord och tröttheten från veckan i Hultsfred gör sig påmind passar det utmärkt med surfing och lite Regina Spektor på spotify. Ett personlighetstest blev det.

Din personlighetstyp:
Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker.

Hm.. känns som synonym för att beskriva en rätt tråkig och konservativ person. Balans gillar jag. Nåt kul måste man ju ha. Men å andra sidan, ska jag nu bli minister (som jag berättade för Mona Sahlin under våra samtal i veckan) så är det nog helt rätt karaktärsdrag.

Bild på Regina Spektor lånad här

En liten gnutta surpuppa

Jag känner mig oerhört rastlös och lättirriterad efter den regniga helgen. Ingen löpning har det blivit. Ingen motion alls för den delen. Har knappt varit utanför dörren. Tog mig dock ut i regnet igår och njöt så mycket av den friska luften att jag var ute lite för länge. Strax efter min frilufts-upplevelse hämnades kroppen genom att direkt göra mig dunderförkyld, ge mig huvudvärk och rejält ont i halsen. Det berodde nog även på kylan och regnet i Motala och Vätternrundan i helgen (jag cyklade inte, jag sålde för Vitargo).

Även fast det är uppehåll idag kan jag alltså inte springa. Skit.

Det har blivit struligt med omtentan också och nu vet jag inte hur det blir. Jag vet att jag bör plugga, men med allt så ovisst finns det så mycket roligare saker att syssla med. Men jag vill inte boka upp mig på något i och med att jag vet att jag bör plugga. En ond cirkel alltså. Jag går mest runt hemma, snörvlar, och får inget gjort.

Stipendiaterna till Resestipendiet från Livsmedelsföreningen skulle utlysas nu i mitten av juni. Jag var inne och tittade på hemsidan. Hjärtat bultade och jag kände mig smått febrig. Som den typiska 80-talisten jag är blev jag grymt besviken och ledsen när jag upptäckte att jag inte var en av stipendiaterna. Det borde jag dock ha anat eftersom ingen har kontaktat mig som de annars skulle ha gjort. Mina tre vänner som alla ska till Australien hade dock fått stipendiet. Bitterheten i mig kan inte annat än reagera. Inte nog med att de fått stipendium från skolan och fått terminsavgifterna betalda, och möjligtvis även flygbiljetten betald av sjyssta föräldrar så får de även 10 000 - 17 000 kr i resestipendium.
Bitter. Men glad för deras skull. Men jävligt bitter för egen del.

Jag har fortfarande ca 150 000 kr att pröjsa för mitt år utomlands.Som jag ordnat själv. Helt på egen hand. Utan hjälp. Utan uppmuntran. Pappa skjutsade upp mig till TOEFL-testet när tågtrafiken stod still, men jo, det är väl det.

Har fått hem förslag på stipendier som jag kan söka från stipendier.se (efter att ha betalat 250 kr). Dessa ska passa mig enligt en enkät jag fick fylla i. Tre av stipendiebeskrivningarna är på tyska. Jag har inte någonstans nämnt ordet tyska, varken koppling eller språkkunnande. Ett efter ett ratas bort. Istället för uppmuntran konstaterade pappa att nej, Rotary-stipendiet kan jag inte heller söka i och med att han sitter i Rotary och tillhörande barn är därmed inte berättigade till det. Tack. Tack för den. Så ja.. vad ska jag göra? Stå med sparbössa på stan och hoppas på tur? Pengar i sommar blir det ju inte gott av heller.

Bitter. Jävligt bitter.

Det finns folk, och så finns det folk..

Något som förändrat mig från åren i Kalmar (låter ju nu som att det var en evighet sen) är att jag blivit mer öppen. Antingen så är det för att jag bor själv och lider brist på social kontakt, eller så är det bara den kalmaritiska mentaliteten, men numera har jag inga problem att ställa mig och småprata med främlingar (kan också vara ambassadörsjobbet som får mig att tvinga mig på folk för att snacka). Att småprata är nog något man gillar i Kalmar. I butiker är detta inga problem, både kund och anställd blir nöjda och glada över den lilla extra uppmärksamheten.

I Södertälje är det annorlunda. Det hade jag glömt. Om en butiksanställd ser en kund snarare springer de bort än till kunden. Särskilt om de ser att kunden behöver hjälp. Att fråga om något får den anställde att himla med ögonen och sucka tungt. Så var det när jag var inne både på Åhléns och en hårsalong igår. Otrevligt. Mycket.

Nog för att jag tycker att typiska Stockholmare går med skygglappar och blir både skrämda och uppstressade av en främmande människas ton, men i Södertälje (wanna-be-Sthlmare) påminner de mest om tjurar som frustar och vidgar näsborrarna av ilska så fort någon piper.

Herregud, alltså. Ännu värre är att jag vet att detta är sant. Jag har jobbat i butik både i Kalmar och Södertälje. I Södertälje särbehandlas individer av olika faktorer, suckar är vanligt. I Kalmar finns inga problem, allt går att lösa. Kunden är allt. Gemenskapen mellan individerna är allt.

Sommarens införskaffningar

1. MP3-spelare. Min förra är spårlöst borta. Nog för att jag kan springa utan musik (19 km igår), men jag försvinner lätt i mitt dagdrömmande och fokuserar då på annat än just löpning. Att kunna spurta på slutet av en 19 kms runda i alla uppförsbackar tar jag som ett tecken att jag fokuserat för mycket på annat. Med en Mp3-spelare kan jag nog öka tempot.

2. Webkamera. Min första association till webkamera är små fjortonåriga hormonstinna tjejer som vill visa upp sina kroppar för äckelgubbar på nätet. Det är inte därför jag vill ha en webkamera. Med en webkamera och skype blir det så mycket trevligare att hålla kontakten med familjen när jag flyttar till Englandet!

3. Mikrofon till datorn. Känns ju rätt onödigt med webkamera om jag inte har någon mikrofon att föra dialogerna igenom.

4. Kanon Kamera! (nej jag menar inte nödvändigtvis en Canon, utan bara en ruskigt bra kamera). Året i Surrey måste förevigas. Tusenfalt. Jag är oerhört tacksam för min kamera som jag fick i studentpresent av fastrarna för 4 år sedan. Men, som med all teknik, den är tillfällig och inte långlivad. Jag behöver en kamera som även vill fungera efter kl. 17 på kvällen. Min klarar bara dagsljus. Den slukar dessutom batterier som pappa slukar godsaker och zoomen fungerar inte riktigt som den ska (helt mitt fel dock).

5. Diesel Cuddy jeans. Inte lika relevant, och absolut inte lika viktigt. Men hittar man en modell som är perfekt i alla kategorier är det lika bra att köpa dem i annan färg också. Fick ju ändå de mörka för 750 kr fastän de kostade 1199. Selvage, I like! (butik, Kalmar)

Eftersom jag inte direkt tjänar pengar så är bidrag alltid uppskattat. De 4 översta punkterna är helt klart högt prioriterat.

Grattis Mamma och Pappa! (eller?)

Adressändring är nu gjord. En obligatorisk sådan för alla studenter som inte tänker infinna sig på en och samma plats hela sommaren (troligt..).
Jag har inte bara gjort en adressändring. Jag har nu flyttat med några snabba klickningar och sömndruckna ögon.
Grattis mamma och pappa! Från och med 2009-06-08 har ni nu tillgång till er 23-åriga vuxna dotter med ett humör som en tonåring, dygnet runt!! Inte nog med det, medföljer gör också bekvämligheten (frukost, lunch, middag tack!), ett överabonnerat badrum, ett sovrum som stinker unket, kläder överallt och en dator ni numer sällan har tillgång till.
Ska det inte bli härligt?!
En bil lånar jag mer än gärna också.
En tonåring i mig börjar återskapas. Vad kul vi ska ha det. Heeeeela sommaren.

EP-valet 2009

Det har varit en väldigt massa skräll kring förra valet till europaparlamentet. Det var en väldigt liten andel av svenska befolkningen som röstade, 38 % eller något? Skäms på er ryter politiker och media. Skäms på oss.
Jag kan ganska snabbt räkna ut att jag hade rösträtt, och röstade inte. I studenttiderna kändes väl inte det aktuellt.
Detta val har jag varit medveten om och sett framemot i över ett års tid. Jag har liksom väntat. Väntat på att politikerna ska bemanna torg och rycka tag i mig och trycka upp material och slogans i ögon och öron på mig. Jag har väntat förgäves.
Här får man visst kolla upp allt själv. Nu är jag less. Socialdemokraterna har samma åsikt som Moderaterna gällande vården i EU, vissa högerpartier har helt olika åsikter och MP och V verkar ju mest bara motverka EU.
Jag blir så trött. Hur ska man få rätsida på något när det inte finns något konkret eller exakt?!
Alla partier kämpar hårt för miljöfrågorna på sina olika sätt. Bara det är lustigt. Nog för att Miljöpartiet kämpar hårdast med det.. men ändå.
Jag har sökt, jag har googlat, jag har läst artiklar, sett debatter. Och jag har inte en jäkla aning om vad jag ska rösta. Miljontals aktuella frågor, lika många kandidater och inställningar till frågorna.
Ska jag ge upp? Har hela tiden sagt att röstar man inte har man ingen rätt att klaga på EU.. men nu blir jag kanske en av dem som inte röstar. Trist. Jäkligt trist. Tycker ändå politik är rätt intressant, men inte ens mitt "standardparti" ger mig något.